Resan mot nya mål

Igår var det dags för lopp igen, Yddingeloppet, 12 km i Bokskogen. Efter Berlin marathon visste jag ju inte riktigt hur jag skulle känna mig (framförallt i fötterna) så jag anmälde mig för bara 2 veckor sen, tänkte att 12 km ska man väl kunna ta sig runt. Har ju sprungit loppet ett par gånger tidigare och vet hur det brukar vara. Redan efter 300m, i första lilla uppförsbacken, tror jag nästan att jag ska få andnöd... sen sitter den känslan i under hela loppet. Det är ju en ganska kuperad bana (för att vara i Skåne) och underlaget var lerigt mellan varven, men jag trodde ändå att det skulle kännas lättare på något sätt att springa loppet i år, men icke... Kanske beror det på att jag inte kunnat träna löpning, framförallt längre sträckor, senaste tiden, men men, det blev iallafall personligt rekord på banan, 1.08.16, vilket jag såhär i efterhand trots allt får vara nöjd med. Nu ska jag bara få ordning på fötterna så att jag kan komma igång och träna på riktigt igen.

 

Efter dusch, mat och lite återhämtning, var det dags att bege sig till osteopaten för en mirakelkur för mina fötter, samt lite tillrättadragning av rygg och bäcken. Han drog även i mina fotleder, vilket kändes vill jag lova.... Fick också 2 övningar att göra 2 gånger/dag - livet ut, som jag hoppas ska fixa mina ömma hälar. Fick också veta att man tydligen SKA landa på hälen även när man springer och "rulla" fram på foten - helt emot mycket annat man läser om effektiva löpsteg... just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro..? Ska iallafall börja rehabträning i form av att springa i sanddynorna på stranden(!) och varva löpning med gång nu i början - och såklart göra mina övningar. Håller nu tummarna att jag ska få springa utan ömma hälar i fortsättningen! ♥